Texas och Carolina rig har sina likheter, båda innefattar ett mjukbete och ett sänke av bly eller tungsten som träs på linan eller tafsen, där bägge möjliggör en bottennära presentation. Men det finns olikheter, i både användningsområde och hemtagning.
Carolina rig är effektivare på djupare vatten eller för att täcka mycket vatten, medan Texas rig är bättre på grundare vatten eller när det krävs mer precision.
Med Carolina rig används ett lekande för att separera sänket och glaspärlan från betet och kroken, vilket gör att det betet kan sväva strax ovanför botten eller sakta sjunka, vid vevstopp. Vid Texas rig är sänket mycket närmre betet, vilket gör denna teknik lämplig för att verkligen slicka botten, eller för att fiska vid mycket växtlighet eller kring fasta strukturer som bryggor och broar. Generellt sett är Texas rig det mer mångsidiga alternativet av dessa tekniker.
Som tafsmaterial gör sig nylon bättre till Carolina rig då fluorcarbon är tyngre och sjunker, vilket kan påverka betets bärighet. Tvärtom gäller för Texas rig.
Gemensamt är att en s.k bullet weight kan användas för bägge tekniker. Gärna i tungsten för ökad känslighet då tungsten är hårdare än bly, men generellt används något tyngre vikter vid Carolina rig jämfört med Texas rig. Valet av betestyp är även samma, kräftimitationer, maskar och creature baits, är det som används mest.
Att bibehålla bottenkontakt är viktigt för att upptäcka napp vid fiske med Carolina rig, då en plötslig avsaknad av bottenkontakt ofta är ett tecken på att en fisk har tagit betet. Slutligen skiljer sig tekniken för hemtagning mellan de två riggarna. En Texas rig tas oftast hem genom att låta betet studsa fram längs botten, medans en Carolina rig långsamt släpas längs botten så att sänket behåller kontakt med botten.